Röster från Vinden

Dikten "Aftonbön", handskriven av Karin Boye 1922. Den ingår i diktsamlingen Moln som hon skrev på Vinden i Edlingska gården. 

I många trädgårdar och på äldre hus i Uppsala finns det skyltar som berättar om att det bott personer där som blivit stora kulturpersonligheter.   

Ett hus som rymmer mycket historia och har skylt är Edlingska gården i hörnet av Kyrkogårdsgatan och S:t Olofsgatan. Fram till år 1964 hade den sistnämnda hetat Järnbrogatan men bytte namn då bron flyttades därifrån. 

Edlingska gården har fått sitt namn efter häradshövding Nils Edling som ägde fastigheten från 1920. Här har många studenter bott och vissa av dem har blivit kända. Vinden är särskilt omtalad för att blivande författare som Albert Engström, Bo Bergman och Karin Boye bott där och blivande professorer som Arne Tiselius och Karl-Gustaf Hildebrand. 

Professorn i statskunskap Wilhelm Erik Svedelius skrev 1842 om ett besök på Vinden under rubriken ”Anteckningar om mitt förflutna lif”. Han berättar om upptåg han och hans studentkamrater gjort i rummen där. Och 1989 skrev häradshövding Edlings son Nils om Svedelius anteckningar och konstaterade att tvåvåningshuset då var nybyggt med två vindsrum på vardera gavel. Här fanns alltså ”Vinden” som så många berättat om genom åren. 

På 1890-talet bodde Bo Bergman där och efter ett besök i Uppsala långt senare skrev han i en strof i dikten Ungdomsstaden: 

Det lyser ur mitt gamla rum. 

Jag känner ögonlocken svida. 

Vem sitter nu vid boken stum, 

där jag har suttit sent och tida? 

Med fälld gardin och riglad dörr han stänger till om visdomshärden,

och tanken timrar nu som förr sitt tempel över denna världen … 

Författaren Agnes von Krusenstjerna var en kort tid förlovad med sonen till husets ägare, och eftersom hennes bror bodde på Vinden lärde hon känna livet där och skrev om det i sin bok Fattigadel III under rubriken Dessa Lyckliga år. 

Poeten Karin Boye bodde på Vinden under sin första tid i Uppsala och då fick den namnet ”kvinnliga intelligenscentralen”. Studentkatalogen visar att förutom Boye bodde det sju kvinnor i huset hösten 1921 – alla utom en födda på 1890-talet.  

Det var på den här Vinden Karin Boye skrev de dikter hon 1922 gick till bokförlaget Bonniers med och fick sin första diktbok ”Moln” publicerad samt ett arvode på 200 kronor och berömmande ord från förläggaren. Diktsamlingen hette Moln och en av dikterna var Till en okänd efterkommande. 

Jag bröt mitt bröd, som andras hand fått baka, 

och drack mitt vin, som jag ej själv beredde. 

De, som haft mödan, fingo aldrig smaka 

dess frukt, förrn de på mörka vägar trädde. 

Vad jag har sått, skall du i morgon skörda. 

O må mitt säde hundrafaldigt bära! 

De bära fröjd, som bära andras börda, 

de skära liv, som andras skördar skära. 

När studenterna i Uppsala skulle fira in våren 1925 fick Kvinnliga studentföreningen frågan om någon detta år ville hålla ett tal för mannen. Karin Boye antog utmaningen och höll det första ”Talet till Mannen”. Upsala Nya Tidning skrev angående denna nyhet: ”Därefter bereddes man ett nytt och originellt inslag i det att diktarinnan kandidat Karin Boye framträdde och höll ett briljant turnerat ’Tal till Mannen’, kvickt och piggt och framfört på ett utmärkt frimodigt och tilltalande sätt.”