Du är inte så konstig som du tror

Adam Stenbeck Straarup är ansvarig för Rocksponkens spelcommunity, dit alla ”nödiga” är välkomna. ”Respekt för varandras olikheter är ledorden”, hälsar Adam. ”Här är ingen konstigare än nån annan!” 

Det är torsdag eftermiddag och Adam Straarup och jag träffas i den mysiga butiken Rockeponken the Community på Övre Slottsgatan mitt i Uppsala. Sedan något år tillbaka drivs butiken av familjen Stenbeck Straarup med målet att det ska vara mer än en butik. Det ska vara en plats för goda möten. Därav namnet ”the community”. 

Just det är något som Adam tagit fasta på när han startade Rockeponken Game Communty. Här ska man mötas, spela brädspel, träffa likasinnade och må bra.  

– Källaren under själva butiken är en perfekt plats att träffas på.  

Adam är 23 år och idag en välmående och glad kille. Så har det inte alltid varit – ofta har han känt sig annorlunda. Redan som liten var kontakter med andra barn svåra och han hamnade utanför. 

– En slags blyghet, som gjorde att jag blev ensam. Jag vågade inte ta mig ut. 

Uttrycket ”ta sig ut” återkommer under vårt samtal. Att ha en diagnos eller, som Adam uttrycker det, svårigheter i det sociala livet, kan göra det tungt att nå ut och träffa andra. Många barn och unga stannar hemma och blir isolerade. Ibland långt upp i åldrarna. 

En del av dem ägnar sig åt dataspel, musik eller något annat de känner sig trygga med. I Adams fall blev det tidigt spel av olika slag. Visserligen också dataspel, men främst mer traditionella spel som brädspel, kortspel eller bordsspel. Hans ögon lyser när han berättar. 

– Vi spelade hela familjen, en massa olika spel. I början väldigt enkla, men med tiden allt mer avancerade spel.  

Redan vid 10 års ålder föreslog han för sina föräldrar att hålla brädspelsläger. Det var något som inte fanns men som verkligen behövdes. Adam höll det första brädspelslägret 2014 och det hann bli läger i fem år innan pandemin satte stopp för verksamheten.  

Vänskaperna som bildades på lägren ledde till att Adam startade en brädspelsgrupp som träffades en gång i månaden.  

– Vi kände igen oss i varandra, säger Adam. Alla var annorlunda i andras ögon, men inte i varandras.  

Efter studenten, som skedde i början av pandemin, blev det extra tufft för honom eftersom mycket av det han tänkt ägna sig åt ställdes in eller sköts på framtiden. Han hade sin familj och flickvän, men blev ofta sittandes hemma. När familjen köpte butiken Rockeponken återupptog Adam idén att starta ett mer organiserat ”spelcommunity” som han skulle leda och där alla ”nördar” var välkomna. Åldern är mellan 15 och 35 även om andra också är välkomna, men annars har han inga krav. Du måste inte ha en diagnos eller känna dig annorlunda, ingen testar dig, men Adam tror att det hjälper.  

– Vi är lite speciella här, säger han och skrattar. Lite nördiga, säkert konstiga i andras ögon.  

Men gänget trivs tillsammans. Den som inte beter sig bra får inte var med, men det säger Adam sällan händer. Vill man bara komma förbi och titta de första gångerna får man göra det, vill man prova något av spelen direkt får man det. Ingen tittar snett på dig för att du är blyg eller tyst eller ”knepig”. Respekt är ett ledord i gruppen och Adam och hans kompanjon Fredrik ser till att den stilen efterlevs. Sen har vi medhjälparen Sebastian, som är med och bistår vid varje spelkväll. 

– Sebastian är hur nördig som helst, ler Adam. Han är kanon.  

Gruppen startade i slutet på förra året och sedan dess har man setts varannan vecka i Rockeponkens källare. Vill man ta med sig egna spel kan man göra det, men Adam brukar bulla upp med en massa. Idag har han bland annat Sheriff of Nottingham, Chaos in the old world och Magic the gathering liggandes på bordet och han berättar hur man spelar de olika spelen. Från det allra enklaste Sushi go till det avancerade Expeditions. Beroende på vad gruppen vill väljer man olika spel under kvällens gång. Ofta spelar alla tillsammans, men ibland spelar man i mindre grupper.  

– Huvudsaken att det är kul och att folk känner sig hemma. Vi är snälla mot varandra här, förstår varandra.  

Han öppnar några av spelen och börjar förbereda inför kvällens umgänge. Det står en del saker som hör till butiken på borden, men dem vill Adam helst ha bort. Hans gäng behöver plats och kanske måste man bära fram fler och större bord. Adam hoppas på stort intresse för det han brinner starkt för. 

– Att stärka människors självförtroende. Vi ska ha roligt, umgås och sakta men säkert inse att vi inte är så konstiga som vi tror.