top of page

Vem har sagt att just du?

Min farmor, som kom från Gotland, hade en syster som flyttade till Amerikat någon gång runt förra sekelskiftet. Själv framlevde hon sina dagar i Rävåla och så småningom i Uppsala. Som så många andra svenska emigranter hamnade systern i Minnesota, där en liten gotlandsbördig släkt fortfarande lever kvar. Jag har aldrig träffat dem, men min mamma gjorde det för trettio år sen.


- Och tänk hur det var då, sa min mamma spontant när vi satt och diskuterade integrationsfrågor, så där som man gör under julmiddagar, och hon osökt kommit in på amerikasläkten.


- Då tyckte jag det var fint på något sätt…


- Vaddå? undrade jag (med all rätt, för det var ju ett kryptiskt uttalande).


- Jo, att de behållit så många svenska traditioner. De hade midsommarstång, kunde nästan sjunga Små grodorna, åt sill men drack ingen nubbe för de var väldigt nyktra av sig. Och stickade Lovvikavantar.


- Jaha, sa jag. Det var väl bra. Och fint på något sätt.


- Jo… sa min mamma och verkade för en gång skull tänka efter innan hon pratade. Fast när invandrare i Sverige gör samma sak tycker vi att de är dåligt integrerade. När de firar eid al-fitr, kinesiskt nyår eller Jom kippur. Eller öppnar affärer som säljer arabiska kläder. 


Över en miljon svenskar utvandrade till Nordamerika mellan 1845 och 1930. Det var missväxt i Sverige, svårt att försörja sig, religiös ofrihet, bristande personlig frihet, ingen eller begränsad rösträtt, ett brutalt klassamhälle med små möjligheter att jobba sig uppåt för den som var född fattig. Amerika lockade med religionsfrihet, frånvaro av allmän värnplikt och framför allt – möjlighet till ett rikare liv även materiellt sett.


Det var inte krig i Sverige. Man hade det bara fattigt och förtryckt och för jävligt och ville få det bättre.


Idag är runt 110 miljoner människor på flykt från sina hem, enligt FN-organet UNHCR. Många på grund av krig, miljöförstöring eller religiöst förtryck. En del vill ”bara” förbättra sina möjligheter till ett liv utan fattigdom. För många andra är det en flykt på liv och död. 


De vill inte tvångsrekryteras till armén, de vill gå i skolan, utöva sin religion och `kunna försörja sina barn. Exakt samma bevekelsegrunder som amerikaemigranterna hade.


Och den rika västvärlden står handfallen och vet inte vad de ska göra med ”massinvandringen”, utan att inse att i jämförelse med länder som Iran, Mexico, Pakistan, Turkiet och Colombia tar vi inte alls emot särskilt många. Ungefär 310 000 beviljades asyl i EU under 2022. Ingen jättesiffra sett till nära 110 miljoner totalt.


Jag tycker dessa siffror kan mana till viss ödmjukhet. Inte för att vi ska ha en oreglerad invandring till Sverige och EU, inte för att jag inte inser hur svårt det kan vara med integration när man tvingats fly och kanske kommer från en helt annan kultur än vår. Men sluta prata om massinvandring och att använda invandringen som en syndabock för alla våra problem. 


Tänk istället på hur du skulle vilja bli bemött om det var du som var tvungen att lämna allt du känner och äger. Vem har sagt att just du ska ha solsken på färden?


bottom of page