top of page

Kyrkans plats i det dagsaktuella


Jesu död för snart 2000 år sedan betydde inte slutet på hans radikala gärning bland människor. Jesu liv och död var starten på en världsvid rörelse som, utan att överdriva, har gjort stort avtryck i mänsklighetens historia. Jesu lärjungars vandring genom mänsklighetens historia de senaste 2000 åren är kantad av politiska ställningstaganden. Ofta på tvärs med den dåtida makten.  


De första sjukhusen i Sverige byggdes av kyrkan för att hjälpa människor till ett bättre liv. Genom sitt missionsarbete har svenska kyrkor och samfund funnits med i sjukvårdsarbete runt om i världen i flera generationer. Svenskt skolväsende och socialtjänst tog sin början på i stort sett samma sätt. Kyrkan drog en gång i tiden i gång något viktigt för människor, som samhället sedan tagit över. Så verkade kyrkan i Jesu efterföljd? Det handlade – och handlar – om alla människors lika värde.  


När Gustav Vasa kröntes till kung i Uppsala domkyrka under stor pompa och ståt sa reformatorn Olaus Petri i sin predikan: ”Kungen skall icke hålla sig för en herre över sina bröder utan tänka uppå, att han och hans undersåtar äro alla av en rot komna!” Det finns många exempel på hur Olaus Petri skarpt angrep kungligt maktmissbruk. Han drog till och med på sig ett dödsstraff för sin kungakritik. Straffet kom aldrig att verkställas. Olaus Petris ord behövs också i dag riktas till män med mycket makt, som bevakar sina privilegier och är blinda inför världens fattigdom.  


När Nathan Söderblom blev ärkebiskop här i Uppsala 1914 skrev han i sitt herdabrev till församlingarna i stiftet: ”Det är omöjligt för kyrkan att se lugnt på hur sociala och ekonomiska problem tynger många grupper och klasser. Bördorna är olika och många arbetare lever under en ekonomisk osäkerhet, okänd för andra samhällsklasser.” När han besökte församlingarna i stiftet var den sociala situationen för de fattiga något han ständigt återkom till.  


Vid visitationen i Ramsjö 1922 kritiserade ärkebiskopen skogsindustrin för att flera miljoner kommit bolagen till godo medan mycket lite kom arbetarna till del. Vid en visitation i Solna 1921 tog han upp de svåra sociala problem som vanliga arbetare levde under och gjorde ägaren till området ansvarig för att det inte fanns vatten och elektricitet. Ärkebiskopen kritiserade att människor tvingades leva i slum och misär.  


Ärkebiskop Nathan tog tydligt parti för de minsta i det lokala samhället. Det var de röstlösa människornas situation som han medvetet talade om med maktens män. Visitationerna väckte ofta förvåning och förargelse. Kyrkans företrädare skulle inte blanda sig i politik, menade kritikerna. Mönstret går igen. 


Den tyske lutherske prästen, motståndsmannen och teologen Dietrich Bonhoeffer (1906–1945) uttryckte det så här: ”Jesus behöver inte fler beundrare, det har han så det räcker. Vad han behöver är efterföljare.” Bonhoeffer ansågs för politisk av nazistregimen i Tyskland och avrättades därför i slutskedet av andra världskriget.  


Ärkebiskop Desmond Tutu i Sydafrika vägrade tro att Gud utnämnt några människor till att vara rika och privilegierade, lika lite som andra dömts till att leva i fattigdom på grund av sin hudfärg. Han predikade i stället om en färgblind Gud. Visst var kampen mot apartheid en politisk kamp? Och visst var människorna i kampen inspirerade av Jesus i deras tydliga ställningstagande mot apartheid?  


På ASEA:s bolagsstämma 1975 deltog Svenska kyrkans ärkebiskop Olof Sundby och ställde kritiska frågor till bolagsstyrelsen om bolagets närvaro i apartheids Sydafrika. Väl påläst begärde ärkebiskopen ordet och gick i debatt med företagsledarna Marcus Wallenberg och Curt Nicolin. Ärkebiskopen kritiserade ASEA och dess dotterbolags pågående engagemang i apartheidregimens Sydafrika. På bilder som figurerade i pressen kunde man se ärkebiskopen höja ett varningens finger framför Wallenberg. En del tyckte att kyrkan genom sin ärkebiskop agerade alltför politiskt.


Så har det varit genom kyrkans hela historia – när kyrkan är Jesustrogen och relevant i sin samtid kommer hon att kritiseras för att vara politisk. Och så måste det vara om kyrkan vill vara kyrka.

bottom of page