“Kyrkan brukar satsa på sånt som inte går” Invigning av den nya prästgården i Gamla Uppsala

Domprosten Annica Anderbrant och församlingsherden Andreas Holm talar på invigningen. Äntligen är den nya församlingsgården klar.

Tal, bandklippning, tårtbuffe, musikarrangemang, tipspromenad och guidade visningar. Gamla Uppsala församling slog på stort när det vankades invigning av den nya församlingsgården intill Gamla Uppsala kyrka. Många av talarna återkom till orden “glädjens dag”.

- Det känns overkligt att stå här utanför Gamla Uppsala prästgård idag, som är färdigrenoverad och utbytt. Det är en process som har pågått under ganska många år och idag är vi i mål. Fantastiskt, säger församlingsrådets ordförande Tilde Fång Norman.

Tilde berättar om hur det gick till när de namngav de nya salarna i församlingsgården.

- När vi hade funderat några varv landade vi i att namnge de två salarna efter de fynd som hittades i utgrävningarna här. I den nybyggda delen finns en markering i golvet där man hittade en brunn, och därför har den salen namnet brunnen. Och i den gamla renoverade delen har vi en lite mindre sal för uthyrning och den namngav vi efter det kanske lite mer kända av fynden – det finns två båtgravar markerade i golvet vid entrén. Därför valde vi att döpa den salen till båten.

Många är involverade i dagens invigning. Prästen Matilda Oldeberg med kollegor fixar mat och häller upp äppeldryck i plastglas i värmen. Prästen Åsa Emrén och Carl Berlin står vid ingången och välkomnar besökare.

- Om du vill prata med kung Erik den helige så står han där borta, säger Åsa och pekar.

- Ja, jag har ju haft mitt liv här ute på 1100-talet, berättar Erik den helige. Det var jag som såg till att kyrkan byggdes. Men så slutade mitt liv ju inte så bra, det kom en eländig dansk prins med en armé och sedan blev det slagsmål och det gick inte så bra för mig utan jag blev halshuggen. Men å andra sidan skedde det ju en massa under då, folk började tänka att “den här Erik, han var nog ett helgon trots allt”. Så då blev jag sankt Erik.

Och nu är det historiska helgonet på plats i sina gamla trakter och inspekterar invigningen.

- Jag tycker att det ser bra ut, konstaterar Erik.

På scenen är det dags att klippa bandet.

- När vi klipper det här bandet gör vi det med en alldeles särskild bön, säger domprosten Annica Anderbrant. Att många människor ska kunna stärka sina band både med Gud och med varandra.

I september tillträdde Andreas Holm som församlingsherde i Gamla Uppsala församling.

- Detta är den platsen där vi sedan kommer att ha begravningskaffe, dopkaffe, bröllopsfester, församlingsgemenskap och så vidare, säger Andreas.

Han fortsätter.

- Det har pågått ett arbete här jättemånga år med arkeologisk utgrävning, tillståndsprövningar, och utbyggnation. Jag kom in på upploppet.

Domprosten Annica Anderbrant har varit med i processen länge.

- Det är så otroligt mycket turister som rör sig här, så det har funnits idéer länge om att vi borde göra något. Sedan har det varit svårt och dyrt eftersom det är en så arkeologisk och känslig plats. Men kyrkan brukar satsa på sånt som inte går, säger Annica.