top of page

Kör bara kör!– Dennis från Uppsala ångrar inte Robinson


Dennis Boelius från Uppsala ville vara som ”en rulltårta”, som de andra upplevde som ofarlig på Robinson. Taktiken tog honom långt. Hemma i Uppsala igen känner han sig lite som en ny människa. ”Jag ska köra stand up comedy på en scen i stan framöver. Jättekul!”


– Kan knappt gå en meter på stan utan att någon ropar och hejar och vill ta en selfie. Haha, det var jag inte förberedd på!


När tidningen trycks har inte sista tv-avsnittet av årets Robinson sänts, så hur det går för uppsalabon Dennis Boelius vet vi inte. Och Dennis avslöjar inget, det är han noga med.


– Nej, inte ett ljud om det. Men långt har jag ju kommit som du märkt.


Och det trodde han inte från början. Till skillnad mot många av de andra deltagarna hade Dennis aldrig drömt om att vara med i tv-programmet, visserligen sett några tidigare säsonger, men aldrig själv velat delta.


– Nej, det var aldrig min grej tidigare. Visserligen har jag varit statist i en del filmer och spelat sketcher på Kanal fem, men Robinson, aldrig.


Anledningen till att han sökte var några kompisar som utmanande honom. Som sa att de inte trodde han skulle våga och då var det kört för Dennis. Mitt i natten, efter en blöt kväll, skickade han in en ansökan och i nästa stund var han med.


– Det gick så fort. En del tester, fysiska och psykiska, men sen ringde de och sa att jag kom med. Jag fick en chock!


Dennis taktik för att klara sig långt i tävlingen var att, som han beskriver det, ligga lågt. Han började med att äta upp sig tio kilo före avresan, dels för att ha att ta av, dels för att verka ofarlig inför de andra. Han visste att det viktigaste i Robinson var att spela det sociala spelet väl och inte sticka ut åt något håll. Hittills har taktiken gått bra. Dennis är en av de sista som hänger i.


– De starkaste röstas ju ut. Jag ville vara en glad och ofarlig prick. En rulltårta som alla gillade.


Han beskriver den första tiden, resan till Malaysia, vistelsen på hotellet och de första dagarna på ön, som märkliga. Ingen fick prata med någon annan och förvirringen var ibland total. När de delades upp i lag och ”gamlingarna” hamnade för sig själva blev det bättre. Då började de lära känna varandra. Och Dennis började trivas.


– Jag fick snabbt nya vänner. Det var tufft och jobbigt på många sätt, men också skitkul. Massor med skratt och överraskningar.


De tio extra kilona gick han snabbt ner, och sen ytterligare sju, men det mesta har han gått upp igen. Nu är han tillbaka viktmässigt där han var för ett år sen, men tillbaka på andra sätt är han inte. Dennis säger att Robinsonresan betytt mycket för honom mentalt. Att han blivit stärkt.


– Jag har lärt mig respektera människor på ett nytt sätt. Känner mig starkare än förut, lite som en ny person.


I ett av de sista avsnitten berättar Dennis att han hade en tuff uppväxt och idag har dålig kontakt med sina föräldrar och närmaste familj. Han ångrar idag vad ha sa under inspelningen och tycker att det överdrevs i programmet.


– De vill ha vissa vinklar och klipper bort saker som man säger. Det kan bli fel ibland.


På det stora hela är Dennis ändå väldigt nöjd med sin tid i Robinson och det som blivit resultatet. Att han blivit något av en lokalkändis, som knappt kan gå en meter på stans gator utan att stoppas, tar han gärna. Blir nästan lite blyg.


– Känns som om man inte förtjänar det. Men kul förstås, jättekul.


Han uppmanar alla med minsta äventyrslystnad att söka till nästa säsong och att inte tänka efter för mycket.


– Klarar du lite sömn, kokos till middag varje dag och ösregn är det bara att söka. KBK är mitt motto, kör bara kör. Inget att förlora!

bottom of page