Jag vill att de ska tänka – ”kan han så kan jag”!

Margret Atlasdottir arbetade som SFI-lärare i Uppsala när pandemin slog till. Plötsligt skulle undervisningen ske digitalt. För många av hennes elever blev det alldeles för svårt. - Många klarade inte ens att logga in på Teams, de föll helt mellan stolarna, säger Margret som bestämde sig för att göra något åt saken.

Margret berättar hur hon försökte hjälpa sina elever som inte längre kunde mötas i klassrummet. - När Coronan kom gjorde jag ”walkie-talkies” med mina elever, berättar Margret. Vi pratade och promenerade med andra ord. Jag hjälpte dem att installera Teams på sina mobiler, men det blev övermäktigt till slut. Många var så helt utanför den digitala världen.

Hon kläckte idén till sin numera mycket omhuldade ”baby”, Projekt DAGS – Digital Arbetsmarknadsvägledning Genom Språk. Ett projekt och en metod som vänder sig framför allt till lågutbildade utrikesfödda kvinnor, men som är ett bra verktyg även för de invandrare som har en utbildning med sig. - Många ukrainare har använt materialet för självstudier till exempel, säger Margret.

Via en bekant som jobbade på Länsstyrelsen i Stockholm kunde Margret dra igång Projekt DAGS. Länsstyrelsen i Sörmland hängde på liksom Arbetsförmedlingen. Strängnäs fick bli pilotkommun det första året. - Strängnäs kommun var jättebra att samarbeta med! All eloge till dem. Projekt DAGS handlar om att via korta små inspirationsfilmer, på väldigt enkel svenska, presentera olika yrkesområden eller varför det är viktigt att utbilda sig. Dessutom finns fyra filmer där Margret på ett grundläggande sätt förklarar till exempel hur en dator fungerar, hur man skaffar ett mailkonto, vad en app är och hur man laddar ner dem. I centrum för varje inspirationsfilm finns en eller flera utrikesfödda personer som själv har gjort en resa från SFI till fast jobb. En sån person är Ali Abdulkadir från Somalia. - Jag har gjort flera olika saker sen jag kom till Sverige för trettio år sedan, och även varit arbetslös. Men nu har jag äntligen hittat rätt inom vård och omsorg, berättar Ali som bor i Rinkeby och jobbar på ett LSS-boende.

Han betonar flera gånger att utbildning är nyckeln till att lyckas. - Man måste kämpa, även om det är svårt med språket och så. Till slut går det. Ali har sex barn som hela sina liv fått höra pappa prata om vikten av utbildning. Den äldsta har blivit sjuksköterska, ett annat barn arbetsterapeut. Men just denna dag är Ali nog ändå mest stolt över sonen Abdihakim Ali som precis debuterat i AIK fotbolls A-lag. - Han är bara 20 år, ler Ali.

- För mig var det viktigt att få med personer som Ali, inflikar Margret. Han är en inspiration i sig och en representant för människor som kämpat och till slut lyckats hitta en plats i samhället. De blir viktiga förebilder för andra invandrare som inte hittat sin roll i Sverige ännu. Jag vill att de ska tänka – ”kan han så kan jag”!

Visst finns en del material som vänder sig till utrikesfödda, material som förklarar hur samhället fungerar, hur man utbildar sig och söker jobb och vilka rättigheter och skyldigheter man har. - Det materialet är antingen på för hög nivå språkligt, eller så kostar det pengar, fortsätter Margret. Vårt material är tillgängligt via Arbetsförmedlingen, det är gratis och det kan förstås av de allra flesta.

I filmerna agerar Margret programledare och det märks att hon trivs i rollen. Så har hon också en bakgrund inom teatern. Med ett stort leende och tydligt kroppsspråk lotsar hon tittarna genom de olika momenten kring hur datorer fungerar, eller hur man kan gå en yrkesutbildning inom kött & chark eller vård & omsorg. Hon pratar tydligt och långsamt och är inte rädd för pauser. Tittaren får en chans att smälta det som sägs. Hon använder sig också av humor, till exempel genom att lägga in bloopers, alltså ”misslyckade” tagningar. Skratt och leenden kan förstås på alla språk.

- Många som kommer till vårt land förlorar sitt sammanhang när de flyttar hit, fortsätter Margret. De har både kraft och driv men får inga jobb. Kanske har de bara fyra års skolgång från sitt hemland, men en massa erfarenhet som arbetsgivare i Sverige skulle ha glädje av, om de bara tog chansen att anställa dem.

För att utvärdera och kunna förfina Projekt DAGS har Margret utvecklat en egen utvärderingsmetod där hon använder sig av drama.

- Om man bara använder ord är det inte säkert att man får helt ärliga svar. Många är artiga och säger att allt var bra, de är rädda att låta kritiska. Drama fungerar på ett annat sätt, man kan jobba på olika nivåer och ställa samma fråga men på olika sätt.

Nu hoppas Margret och Ali och alla andra inblandade på att projektet ska kunna fortsätta många år till. En ansökan om stöd har skickats till Nordiska ministerrådet. - Jag hoppas kunna få till en diskussion på lite högre nivå om hur man ska kunna stödja den här gruppen människor, säger Margret. De har inga papper på vad de kan men de har vilja och kraft. Det måste vi ta vara på.