Hand in hand for women ger hopp

- Det finns en massa kvinnor som har talang och som kan göra något för det svenska samhället, men som bara sitter hemma. Det vill inte sitta hemma. Därför kände jag att jag var tvungen att dra igång det här projektet, säger Guler Bayri, som är projektledare för föreningen Hand in hand for women i Uppsala.

Föreningen startade i Stockholm förra året och nu har flera andra städer hakat på, däribland Uppsala. Med finansiellt stöd av jämställdhetsmyndigheten jobbar de med att hjälpa invandrarkvinnor att lära sig svenska och komma in i samhället och ut på den svenska arbetsmarknaden. När vi möts i Gottsunda centrums kulturhus har de precis avslutat filmvisningen av Disneyfilmen Elementärt. Nu sitter kvinnor utspridda i lokalen och pratar svenska över en fika. Samtidigt rör sig barn nyfiket mellan borden, där man kan bli tatuerad med hennafärg eller få testa att göra konstverk genom marmoreringsteknik.

Nuray Dikmen, som har arbetat som bildlärare, visar en skara åhörare som har samlats kring hennes bord hur man ska sprätta färgen och sedan dra med en liten pinne för att få till det rätta marmorerade mönstret.

- Jag älskar konst. Konst är som terapi, säger hon. Dagens evenemang, som går under namnet ”biofika”, är bara ett av många som föreningen organiserar. De styr också upp kostnadsfria kurser och workshops i exempelvis matlagning, datorkunskap och ljusstöpning.

- Alla här har så många talanger, men de har inte en plats för att visa det. Vi försöker erbjuda en sådan plats och samtidigt ge dem en chans att få en inkomst genom att lära ut sina kunskaper och att få öva på sin svenska, säger Rabia Evin, som är sekreterare i föreningen.

Föreningen anordnar också digitala fikastunder, där man tillsammans med en svenskspråkig cirkelledare får träna upp sin svenska hemifrån och de har även startat ett projekt som kallas ”kulturella resan”. Rabia lyser upp lite extra när hon pratar om det sistnämnda, som går ut på att kvinnorna i små grupper går på olika kultureevenemang i staden. I september var de till exempel och såg ”Nine to five” på Uppsala stadsteater.

- Vi vet att det kostar mycket att gå på olika evenemang och de som är gratis är inte så lätta att hitta, särskilt om man inte kan så mycket svenska. När vi var och såg ”Nine to

five” samarbetade vi med Uppsala stadsteater som ordnade biljetter åt oss. För många av deltagarna var det första gången som de var på teatern. Det är ju så så viktigt, för kulturen är ju en väg till integration, säger Rabia.

En av de som följde med på stadsteaterbesöket var Guler. För henne var det också första gången på Uppsala stadsteater.

- Det var fantastiskt. Jag var där tillsammans med andra svenska människor och kände att jag tillhör det här samhället, säger hon.

Guler har en kandidatexamen i biologi och har lärt sig svenska, men ändå berättar hon att det var svårt att hitta jobb.

- Jag kunde inte göra någonting. Jag satt bara hemma och då kan man inte heller utveckla sitt språk eller sina kompetenser.

Det hela gick så långt att Guler blev deprimerad. Vändningen kom när hon hörde talas om Hand in hand for womens verksamhet i Stockholm.

- Det gav mig ett självförtroende och hopp. Nu vill jag ge samma hopp till andra, säger hon.