top of page

Ett roligt liv – paret Kulling om att vara entreprenörer


Den 7 april för precis 50 år sedan slog de för första gången upp portarna till sitt eget företag. En sjuksköterska och en pilot – som tyckte arbetstiderna blev besvärliga med småbarn i familjen – visade sig vara entreprenörer ut i fingerspetsarna. För några år sedan kom Birgitta Kulling ut med boken: Entreprenörskap – eller var det bara tur?

– Haha, skrattar hon själv som svar på frågan. Lite av båda delarna kanske!


Det är mitten av april 2023 och 50 år har, som sagt, gått. Naturligtvis fyllda av såväl med- som motgångar, men ofta under vårt samtal säger Staffan Kulling samma sak.

– Det har varit så roligt, livet. Gittan och jag har alltid haft något att prata om.


Och än är det långt ifrån slut. Så sent som för ett par år sedan arbetade Staffan forfarande som besiktningsman av bostäder, något han utbildade sig till när Birgitta startade mäklarfirma många år tidigare. Nu har han fyllt 85 och tycker det börjar bli besvärligt att besiktiga bostäder. Istället sköter han bokföringen åt både det egna företaget, Staffansgården, och åt andra.

– Det är alltid något på gång, säger han och går efter ännu ett fat med mat åt sina gäster.


Birgitta håller med. Alltid något på gång. Senast Hela Staden träffade paret, som bor i en vacker villa i Gamla Uppsala, var anledningen en ny bok som Birgitta skrivit. Den här gången handlar det om entreprenörskap och det roliga i att driva företag. Hon berättar när de första gången öppnade sin källarvåning på den dåvarande huset för att sälja hantverk. Birgitta hade noterat att det fanns människor på Akademiska sjukhuset som sysslade med hantverk som terapi och började fundera på om de ville sälja sina saker.

– Och om det fanns andra som var händiga, men som kanske inte fick sålt det de gjorde.


Butiken Lilla Konstmedjan gjorde succé. Snart var produkterna för många för huset och paret Kulling köpte en lokal på stan. Där, på Svartbäcksgatan mitt i city, expanderade verksamheten och hantverket, kunderna och omsättningen ökade i rekordfart. Som Staffan uttrycker det.

– Entusiasmen flödade. Vi tog in saker på kommission och folk fick betalt när vi sålt. Alla var nöjda.


Eftersom Staffan fortsatt att arbeta som pilot utvidgades utbudet snart till varor också från utlandet. Han berättar hur han hittade skinnväskor i Libanon och blusar i Turkiet. Från Österrike importerade de porslin och från Finland smycken. Affärerna gick strålande.

– Det var en rolig tid, intygar Birgitta, och ännu bättre blev det när vi hittade drömhuset i Öregrund.


I det vackra gamla trähuset precis vid klockstapeln i Öregrund öppnade de en filial till Konstsmedjan. En butik som snabbt övergick till att också vara ett café. Café Skeppsskorpan.

– Det blev väldigt populärt, minns Birgitta. Först var det vi i familjen som arbetade, men snart började vi anställa.

Och caféet övergick till att bli restaurang. Birgitta, som också är mästare på att dokumentera allt de är med om, bläddrar bland gamla tidningsurklipp och i sina egna böcker.

– Vi höll en hög standard på mat och miljö och blev ett år utsedda till en av de bästa restaurangerna i Uppsala län.


Staffan skrockar vid minnet.

– Det dök upp en matpatrull helt utan förvarning och gav oss bästa betyg.


Även om det tog tid att få tillstånd att servera alkohol och en del andra problem uppstod gick affärerna snart fint även här. När grannfastigheten blev till salu köpte de den och med ena dottern som kökschef kändes tillvaron bra under många år. Liksom i övriga Öregrund är det dock sommartid som saker snurrar och för att vara sysselsatt också under vinterhalvåret beslöt Birgitta att starta mäklarfirma 1989. Hon utbildade sig inom området och snart satte även den verksamheten full fart. 1995 sålde de Staffansgården i Öregrund och även Staffan utbildade sig till mäklare. Byrån skötte de i en lokal på Vaksalagatan mellan 1994 och 2007, då de sålde den till en medarbetare.

– Det kändes jättebra att en kunnig och bra person tog över Mäklare Kulling, säger Birgitta. Var sak har sin tid.


Och under åren som sedan följde har en mängd andra saker haft sin tid. Mest bokföring för Staffan och författarskap för Birgitta, men också andra uppdrag och åtaganden. Kanske sammanfattar Birgitta det bäst när hon säger att de alltid kunnat se möjligheter framför hinder. Att de aldrig strävat efter pengar, men ändå lyckats i affärer. För att de gjort det de gillat mest.

– Att arbeta och ha en massa kontakter är livet. Det är hälsosamt, ett riktigt livselixir.


Hon tittar på sin man sedan mer än 60 år och nickar när han tillägger.

– Och så roligt det har varit. Livet. Så mycket vi alltid haft att prata om, Gittan.


Comments


bottom of page