top of page

Att acceptera livet som det blev– och att hitta sin väg



– Det handlar om Ante och Tyra, två unga poliser från krimavdelningen i Strängnäs, som får i uppdrag att lösa ett brutalt mord på en hästgård utanför Mariefred. Samtidigt som en känd affärsman kommer tillbaka till stan för att sälja en ärvd fastighet. Han bor under tiden på värdshuset.


Det är sista april i Uppsala och mitt emot mig på konditoriet sitter författaren Fredrik Blomqvist. För snart ett år sedan kom hans debutroman Lust och fägring ut och nu planerar han sin nästa bok. Eller sina nästa böcker. De som ska utgöra deckarserien Morden i Mariefred.


– Det blir en serie den här gången, säger Fredrik med ett leende. Det är så de vill ha det, de stora förlagen.


För nu vågar han sikta högt, Fredrik, som för några år sedan aldrig tänkt tanken att skriva en bok. Visserligen har han alltid läst massor och han är läromedelsförfattare, men att skriva en roman… Det var något nytt.


– Och som den akademiker jag är började jag söka på biblioteket, berättar han. ”Hur skriver man en bok?”


Resultatet av Fredriks sökande är en solskenshistoria, men över upprinnelsen till historien skiner inte solen. Han berättar att det var hans och hustrun Cissis duktiga terapeut i Uppsala som kom med förslaget att han skulle börja skriva.


– Hon hjälpte mig att hitta en väg för min kreativitet, när musicerandet inte fungerade. När Cissi inte stod ut med ett enda ljud i lägenheten vi bodde i.


Redan när de träffades på vårbalen på Norrlands nation i maj 2012, och Cissi var 23 år, hade hon drabbats av sjukdomen ME. I början märktes det inte så mycket, men snart gjorde den komplicerade neurologiska sjukdomen sig allt mer påmind. Fredrik beskriver den som helvetisk. Något man inte önskar sin värsta fiende, som gör att all energi i kroppen försvinner och att man i de svåraste stunderna inte tål varken ljud eller ljus och inte kan gå.


– När det var som värst tillbringade Cissi 23 timmar om dygnet i totalt mörker och tystnad. Det var några fruktansvärda år – från att ha kört vår son i barnvagn till att bli körd i rullstol.


Att bo kvar i Uppsala gick inte även om de helst hade velat det. Intrycken i storstaden var för många. Människorna, bilarna, oväsendet.


– Jag googlade efter en liten stad i närheten av Stockholm, där vi kunde köpa ett hus och få det lugnare. Samtidigt som det fanns skola och kompisar till vår son och jag kunde pendla.


Flytten 2019 till Mariefred har de aldrig ångrat. De reser ofta tillbaka till Uppsala, vänner och släkt finns här, men de tänker bo kvar i den lilla orten i Sörmland. Cissi, vars jobb är ”att vila”, som Fredrik uttrycker det, trivs fint. Hon lever ett så bra liv som möjligt och enligt Fredrik är anledningen till att familjen ändå mår bra – acceptans. Det är vägen till lycka – i många sammanhang – och med hjälp av terapi har de lyckats. ”Det var så här livet blev för oss och det går inte att ändra på.”


– Det är en stor sorg att inse att livet inte blev som man tänkt sig och man måste få sörja. När man gjort det handlar det om att acceptera och göra bästa möjliga av det som blev istället.


Fredrik tror att den starka kärlek de känner för varandra bidrar till att det fungerar och ler snett.

– Vi lovade varandra ”nöd och lust” när vi gifte oss, synd bara att nöden kom så snabbt.


Under de svåraste åren i Cissis sjukdom blev Fredrik utmattningsdeprimerad och sökte olika vägar att må bättre. Något som alltid definierat honom som person är kreativitet och när det inte längre gick att musicera, minsta ljud gjorde Cissi sämre, började han skriva. Den första som fick läsa var Cissi och när hon gillade hans berättelse fortsatte han. Nästa viktiga person var hans gamla svensklärare.


– Jag ringde henne, som jag alltid haft stort förtroende för, och hon gick igenom min text. Mycket noggrant och seriöst.


När berättelsen om Agnes och Oskar, två unga personer vars liv tog oväntade svängar, var färdig skickade han den till olika förlag – också de största. Och fick bra respons. Tillsammans med en redaktör på förlaget Lava, som han valde, färdigställdes boken våren 2022. På Ångans dag i Mariefred, den 4 juni, släpptes den. Och gjorde succé. Fredrik är glad över att han hittat sin väg.


– Det är underbart att skriva! Jag såg boksläppet förra året som ett avslut, men förstår nu att det var en början. Början på mitt liv som skönlitterär författare.


En anledning till att han och Cissi vill berätta om hennes sjukdom är att den är missförstådd. Det betyder att många kan ha den utan att veta om det. Och därmed inte få hjälp. Fredrik säger att det är viktigt att vara uppmärksam på symptom – till exempel att sömn inte hjälper mot tröttheten man känner och att träning försämrar ens tillstånd – och att det gäller att hitta en insatt läkare.


– Det har blivit bättre, men alltför många inom vården har fortfarande bristande förståelse för sjukdomen, så det gäller att vara påläst och hamna i rätt sammanhang.


Han avslutar med att påminna om vikten av att kommunicera. Ibland utsätter livet en för prövningar, men med rätt mentala strategier kan man klara dem. Om man pratar om det.

– Det är det viktigaste. Att kommunicera och att våga be om hjälp.


bottom of page